Fågelbilder

Bilder

Om du har ljud kan du klicka på bilderna och höra fågelläten.

Det är höst och fasanhönan rotar i riset.

Så småningom hörs sirrande ljud från träden, runtom, som små
silverklockor. Det är sidensvansarna, som sitter och vaggar i
träden.

Snatterand och knölsvan tillsammans på vintern.

Och det blir vinter. En övervintrande snatterand får "snattra"
på isen tillsammans med en svan. Snattra betyder att den vaskar med näbben.


	Sothönsen håller ihop och uthärdar så länge det finns öppet vatten.


	Stenknäcken är en trogen matgäst vid mitt fågelbord i skogen.

Så blir det vårvinter och duvhöken, överraskningsfågeln, flyger mästerligt rakt igenom trädtopparna likaväl som i snåren på gärdsgårdshöjd.

Nötkråkan gästar skogen - den ser lite skurkaktig ut på bilden - ibland är den invasionsartat "vanlig".


	Korpen visar upp luftakrobatiska konststycken - kastar sig med kupade vingar och har konstiga läten för sig - "klooong", kan det låta. Man tror det är ett flygande tefat, eller så!

Då har våren kommit och fåglarna uppvaktar varandra. Här en glimt från skäggdoppingarnas parningsspel.

Det blir alltmer fågelsång framåt försommaren. Näktergalen hörs kanske mer än den syns, en verkligt oansenlig, men högljudd sångfågel.


	Grönsångaren har ett karaktäristiskt, accelererande läte. Inte det ombytligaste, för trädgårdssångaren och svarthättan varierar mer, men ändå ett välkommet ljudinslag på promenaden.

Svarthakedoppingen kräver nog en hel del av sitt fiskevatten. Den är inte så vanlig numera.

Den grå flugsnapparen kan sitta på skuggsidan av kullen
och gör inte mycket väsen av sig.

Vitkindad gås som spatserar på hällarna.

Med avvaktande, förnäma fjät håller de vitkindade gässen ihop vid sitt bo.

Fisktärnan vakar över sitt rede och är inte så van vid mänskligt sällskap. Här försöker den attackera och skrämma mig, på måsfåglars vis. Bäst att dra sig undan!

Steglitserna är trevliga med sitt muntra läte i hagmarkerna - kommer som ett jehu och sjunger "pyddepytt", eller "stegelitt", om man så vill. Här är det sensommar och de brukar mumsa i tistlarna långt inpå vintern.


	Kattugglornas jamande och "klävitt" började höras i augusti-september. De skrek och kved när vi stod i allén under gatlyktorna och pratade efter sommarlovet. Det hände en natt, att en uggla flög in i mitt sovrum, så jag fick lyfta ut den med handskar.