Nissan var bondkatt. Hon blev arton år. Först innekatt men hon tyckte om att vara på landet.

Hon kom alltid när man ropade,
även om det kunde dröja en liten stund.

En dyna är bra. Nissan ville vara med och brydde sig inte om att datorn surrade.

Hon krafsade på alla garderober och skåp och skulle in.

Här imponerar hon på sin brorsa Nisse. Riktigt hur hon tog sig upp vet jag inte.

Sigge blev bara sju år och kom inte med till landet. Han var kvarterets kelgris där vi bodde förut, snäll och orädd för människor och andra djur.

Ninette, som hon hette - fast katter har många namn - var syster till Sigge i samma kull. Hon brukade hälsa på oss, förstås.

Katterna hade en sju meter lång kattrappa, så de kunde komma och gå som de ville. Just därför var de aldrig borta en enda dag.

Så hände det man oftast bara hör talas om!

En granne blev orolig för sin katt uppe i trädet och ringde brandkåren.

Det blev dyrt, men katten bärs lyckligt hem i buren.

Baltazar var stallkatt. Jag fick honom när hästen dog. Han blev påkörd vid tre års ålder och bröt hela bäckenet.

Men efter fyra månader reste han sig och fortsatte sitt liv. Han blev sjutton år och tog möss jämt. Stallkatt, förstås! Ränderna går aldrig ur.

Vi trodde vi kunde tälta med Nissan
men det var inte så kul att sitta
bunden i en lina. När hon matvägrat några dar och verkade sjuk åkte vi hem. Då kastade hon sig över matskålarna!

Landsvägen är farlig och någon som
sörjer sina katter har gjort ett fint vägmärke.

Lagårdskatterna i bondgården är skygga - försöker se oberörda ut eller gömmer sig - vips, så är de borta!

En sänkt ögonbryn och ett aningen
vridet öra - då förstår man att
katten kommit på andra tankar.

Men den här hemlösa, ljusa katten gjorde stora ögon i dörrspringan.

Han dök upp på vårkanten och jag såg honom i trädgården, nu och då, under sommaren.

Han jagade under långa pass men höll sig runt trädgården.

Åhå! Han har ordnat en sovplats, högst uppe i ladan!

Inte var det någon sommarkatt! Han är väl född i en vedbod en bit bort - hade aldrig varit i hus med människor, märkte jag snart.

Han kikar bestämt och undrande på mig när vi stöter på varandra vid huset. Han bor ju här!

En livsnjutare, visade det sig vara. Men mat kan jag inte locka med. Han förstår sig bara på sorkar.

Vi hankade oss igenom vintern, sen försvann han.

Så kom en grå liten filur nästa år också - som försöker se morsk ut - han blev snart min kompis.

Inte heller han har varit i hus eller med människor förut.
Han har dock lärt sig äta torrfoder och mjölk.

För att inte ha sönder dörrar och fönster gör jag löstagbara spjälor
- träkilar med gummilappar, som katten går igenom - här i innerdörren.

Våren kom och han försvann.

Vår kattunge Murre hittade kattgluggen i ladan och tyckte det var jättekul.

En gammelkatt nånstans på en semesterresa får också vara med.

Den visste precis när fiskebåten skulle komma.

Också på semester -
hos en kompis med hund.

Grannens katt har en särskild hälsning, tror jag.