...men de får inte komma in till min
lilla äng. Det är mjölkkor och kvigor från mjölkgården bredvid i olika hagar, så jag har taggtråd runt hela tomten. |
Några känner jag igen,
efter en tid, på färgen och på blicken. Men de blir förstås inte så gamla. |
Kanske vill de komma åt riddarsporren
och de andra vilda blommorna. |
Fast de är många får kossorna gå fritt
inne i ladugården. De hälsar på varandra bäst de vill och det konstiga är att de aldrig bråkar det minsta. |
Det händer att de rymmer ibland. Den
här lilla kalven var bara en dag gammal när den stack iväg flera hundra meter. |
Här, utanför min tomt, blev ett biobete
nässelåker - det slutade med bekämpningsmedel. |
Och renoveringen lyckades. Men det
blev vall, som korna får efterbeta när skörden varit god. |
Tyvärr får korna gå
ute allt mindre, nu ser man mest bara kvigorna. En tröst är väl en snurrande borste i taket, som kossorna gillar. |
Jag tar med ett par grisar från
en farm i närheten, de ville ut och möta vårljuset. De här har fina hyddor, inte någon mörk, trång "fabrik". |